Alla inlägg den 26 augusti 2008

Av HästCraft - 26 augusti 2008 22:15

Detta var pyssligt!!  Vart skall vi vara? Vilka pinnar gäller? 7 meters pinnen? Skivan? Överdommare? Shit!!


Tur att Norton vet hur man gör, jag är  helt förrvirrad. Jessica är åter igen helt suverän, utan henne och min dotter  Micaela, hade detta varit helt ogenomförbart.


Jaha, nu , in på banan... Vi hastar in på banan, men det var ju fel, bara sulky hästarna först... Jag travar ut igen, försöker att se ut som om jag vet vad jag gör...    Rider runt på planen utan för ett tag, de andra monté hästarna komer ut. Norton helt taggad.  Till slut, vår tur!  In på Solvalla bana igen. In sist..  Till "defilerings volten", runt ett tag, ut till rakan, vid publiken. 

Vi testar tre voltstarter innan "riktiga" starten. Rätt rörigt, men efter ett tag får vi till det. 4:e starten och när "kör" ropas ut, flyger Norton i väg, jag håller in. 1,27 tempo, yeah right...  Lyckas hålla in , lägger mig i ytter spår, för långt ut ser jag sedan på tv-inspelningen.... Skulle ha förlorat massa sekunder i verkligheten. Norton springer på bra. Så coolt att kolla in de andra hästarna som springer på fort vid min sida. Mot slutet av loppet, 2140 meter, börjar Norton bli trött, min rygg känns som att 40 år är rätt nära... Men adrennalinet göratt jag känner mig stark, nästan oövervinnlig.

Vi klarade det. Dagen prövning är över.

In i stallet, spola av en trött och duktig häst.  Titta på filmen, Lasta på, gick in på direkten   ;)   , Hem , köpte kina mat på vägen, lastade ur gav Norton kornkross, Mustangs musli, HästCraft så även han är nöjd. Han fick sova inne i natt. Hans kompisar gnäggade när vi kom hem, men han ville gå in. Tack för en trivsam dag, Norton.

ANNONS
Av HästCraft - 26 augusti 2008 21:46

Fjärilar i magen har man ju hört men albatrosser i magen är rätt bekymmersamt..  Jag var helt övertygad om att Norton inte skulle vilja gå in i släpet, eftersom han skulle känna hur mitt hjärta slog.  Men han gick snällt  inga bekymmer. Ber dottern lasta in sig i brorsan gamla volvo kombi.

Here we go!! Mot Solvalla!


In genom Brommaplans rondellen med hästsläp är inget första hands val, men vi klarade det med glans.   Tar gamla vägen med alla väg bumpor för att slippa E18..  Stackats Norton skumpar runt där bakom..


Framme, lastar ur en lugn Norton, inga bekymmer.  In i stall 1 där står flera rutinerade "trav människor" , jag försöker se ut som om jag vet hel mycket om trav och så.  Min häst hjälpare  Jessica möter upp oss, skönt!!


Letar upp vart jag skall hitta nummer lappen man måste ha, hittar varken stället ellert mitt namn på listan, "typiskt, min vanliga otur, de har glömt mig, fast jag ringde in och anmälde mig.."  Men då lyckas synapserna vakna till och jag vrider på huvudet, där står vi, jag och Norton, nr 5. Bra nummer. Ytterst slipper trängas, trodde jag.


Tillbaka till stallet, borstar , fixar iordning honom. Leder ut han motden stora banan.  Den banan man har åkt förbi i 35 år. Satt upp på en rätt taggad häst. Smal men öronen frammåt och på helspänn. In på Solvallas stora bana, solen lyser, jag är nästan själv, bara ett sulky på andra långsidan. Norton tacktar in, jag ryser.  Det är en grym känsla!


Vi travar på efter ett varvs tacktande. Oj vad coolt!!!

ANNONS
Av HästCraft - 26 augusti 2008 21:36

En kväll i skymningen, red jag och Dina ut till elljus spåret där vi bor. Manade på henne till mer fart, så vi sprang slingan i 2 varv, 5 km. I full fart. Då tänkte jag ”Shit det är det här jag vill göra!” Vilken adrenalin kick.  Dina hade nu slutat att backa ner i dikena och stegra sig. Nu fick hon släppa ut sin kraft framåt istället. Även lösdriften gjorde sitt till energin. Kornkross istället för havre serveras.   Så småningom flyttade vi till egen gård, tog med Dina. Köpte sedan Lobys Kitty, e: Indus. Oriden , startad. Red in henne. Mycket fin häst. Ridhäst modell. Social och tillgänglig. Har just sålt henne till min granne för att kunna köpa en yngre häst som jag kan ta licens med.  Kollat runt hel mycket. Vill ha ett par år kvar att tävla, skall vara kvalad i både trav och monté, stabil och hel. Hittade Norton Index i Sölvesborg, långt bort. En 8 årig vallack som f.d ägaren tagit både trav och monté licens med. Lagom stor, hel och tycktes trivsam. Måste hitta någon som kunde ge mig en ”sekond opinion”. Tittade på Sverige kartan. Sölvesborg, nästan Bromölla. Har en gammal klasskompis som kommer från Bromölla som rider. Hon kanske vet någon.  Det gjorde hon, hennes svägerska hade en kompis Frida, som kunde tänka sig att kolla på hästen. Super trevlig tjej.  Frida åker och kollar och allt som Ida sagt om Norton stämde.  Jag bestämmer mig för att köpa han. Nu skall jag bara åka ner och hämta honom. Spännande!!!   Letar monté sadel nu!!  Eller så kanske jag skall ha en bomfri Barefoot sadel, så bogarna är helt fria och jag sitter skönt. Vi får se.

Av HästCraft - 26 augusti 2008 00:00

När jag var liten drömde jag om att ha en svart stor häst, som skulle vara så snäll att man kunde ”göra vad som helst” med den. För ca 6 år sedan frågar en kompis mig om jag vill ha en häst, som en kompis på gotland har köpt i ett svagt ögonblick. Ett gammalt travar sto, tydligen mycket mycket pigg, omöjlig att fånga i hagen, svår riden och allmänt pysslig. Nja tänkte jag.  Men jag tog med sambon och vi begav oss över sundet till ön med raukarna. Blev mötta i Visby av ägaren. Dagen efter red vi en sväng, hon stod i boxen inne… Super pigg, huvudet högt upp i luften, burkade grymt i kurvorna, men inte ondsint. Smal. Jag var inte övertygad.. På aftonen käkade vi gott, drack en del öl och då kom frågan, ”Skall ni ha hästen eller, du får den.””Ja, va faan tänkte jag” Vi tar henne.  Fick låna en gammal volvo kombi och ett sunkigt släp där bromsarna var paj och golvmattan lös (märkte man sedan..) Varje gång jag bromsade, rycket släpet till, stackars häst. Nästa morgon lastade vi på henne, hon gick på snällt.  Vi körde mot färjan, gick bra. Hon var lugn. Färden gick mot Mälaröarna, nästan hemma så hörde vi hur det dunsade i släpet. Stannade på Q8 i Skå. Då hade Dina ramlat, mattan hade kasat, hon satt som kilad fast. Hennes huvud ”hängde” över franstången. Andningen klart besvärad. Jag fick panik. Min son Marcus , då 10 år, typ. Gick in till det svarta stoet, talade lugnt med henne, klappade henne, fick henne stilla. Och som ett mirakel fick han de svarta stoet att resa sig upp. Skakigt körde jag den sista milen till stalletdär hon skulle stå. Lastade av, hon fick stå i en hage själv, på lösdrift. Hon mådde efter omständigheterna bra. Tackade min lyckliga stjärna att Marcus var med i bilen. Dina fick stå på lösdrift, det ledde till att jag inte fick tag på henne så enkelt… Satt i hagen i timtal på en stol, frös i vinterkylan. Gick runt henne med grimma i handen. Hon vände alltid och gick , inte vresigt, eller med öronen bakåt, men var otillgänglig.  Jag påtalade flera ggr att jag inte ville att hon skulle stå själv, hästar vill ha vänner.  Flyttade henne tillslut till en kompis som har islänningar, där fick hon gå med Tjalle Som hon blev så himla god vän med. Jag fortsatte med mina kontakt övningar. Fick upp ögonen för NH och Monty Roberts, testade det på henne. Hon hade inte läst de böckerna….  Men plötsligt en dag kom Dina mot mig i hagen, med öronen mot mig. Det var en stor dag, ryser fortfarande vid minnet.  Sedan dess har vi kommit varandra närmare och närmare. Det var hon som öppnade min ”travar-dörr” i livet. Nu står den dörren vidöppen. Ju mer jag lärt mig desto mer vill jag lära mig.  Att sitta på henne, mitt vackra svarta sto när hon dundrade fram som ett svart lokomotiv i snabb travar trav var en känsla av frihet, kärlek. 

Tidigare månad - Senare månad
Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se