Upp 9 rycket, gav hästarna mat, med 6 hungriga hundvalpar hängandes i byxorna. Möttes av glada gnägg.  Härligt. Lastade in hovslagar grejjer i bilen, åkte till Ölsta, slog på en tappsko fram och verkade bak på ett snällt gammalt fullblod. Och verkade ett vackert korsningssto runt om. Hem och skor Norton bak, med travskor av järn, gick bra, hovarna något slitna, fick slå rätt höga söm tag. Kanske kan göra lite ont i sulan iafton på Solvalla , kan jag tänka mig.  Åkte och hämtade halmbalar i Ölsta. Åt soppa, lastade ur balarna i gamla lösdrift huset, känns rätt bra att ha laddat upp med halm inför vintern.   Packade in alla grejjer i bilen, lastade Norton som sin vana trogen , bara lugnt gick in i släpet, som den karamell han är. Vilken kärlek.  Hämtade Mickan på fritids på vägen, då höll praoelevev på att samla upp alla nedfallna päron utanför Konsum Stenhamra, bad att få 4 kassar, vilket vi fick. Jespan och jag släpade päron. In i bilen.  Mot Solvalla. Framme strax efter 16. Vi tog ”vanliga” boxen. Norton vandrade stillsamt in. Då kommer min mamma, trevligt. Hon hälsar på oss alla även på Norton.  Hämtar nummer lappen, spår 6, shit. 1:a springspåret i andra volten. Ja, ja vad kan hända… Att jag rider fel, det kan jag hantera.  Klädde på Norton, testade m ”flughuvvan”.  Ut ur stallet. Mot banan, det var en otroligt vacker afton. ”Skrittade” ett varv runt. Spände på checken, släppte på han. Lät Norton stäcka ut sina vackra långa ben på långsidan, höll in han resten av varvet, vill inte slita på hans leder i onödan. Ut på stall planen, då hade även mina trivsamma vänner Ise och Carina kommit till Solvalla, Ise fotar oss, lite mörkt, men ändå.  Jespan tar in Norton istallet, jag köper dricka, Tack mamma. Mickan äter medhavda mackor med o´boy (!!!) på, smaskigt. In i blå-stugan, får info om volten, start nummer osv. Kacke förklarar tillsammans m Peter hur man gör från spår 6, jag fattar nästan. Men jag är här för att lära mig, förr eller senare fastnar det väl, kan man hoppas.   Snackar lite med Mattis och Yvonne, beundrar deras onödigt (sade hon avundsjukt) vackra hingst, Kaligula. Bönar och ber att få betäcka Dina med han, ”Det kan vi nog ordna”, svarar han. Gud är god tänker jag.