F.ö så var jag på s:t Görans och fick en kortison spruta rakt in i höft leden, as läskigt.  Hade inte drukigt HästCraft på ett par dagar innan för jag skulle känna ”skillnaden” , så jag hade rätt ont när jag kom till sjukan.  Fick följa med en trivsam sköterska, som presenterade sig som Elisabeth.  Fick lägga mig på britsen och samma läkare som jag tittat på röntgen plåtarna för ett par månader, kände igen mig, frågade lugnt hur jag mådde. Snäll läkare.  Fick injektionen, smärtsamt och kallt. Kände ingen skuillnad, mer än mera smärta i höften.  Det var väl inte riktigt som det var tänkt va?!  Åkte hem varsamt, gick ut. Anders eldade skräp när jag kom hem, Jespan hjälpte mig med hästarna. Hon och Mickan hade varit ute och ridit i det strålande vinter vädret, med matsäck. Mickan red Dina själv. Gick bra. Dina är så himla snäll och Mickan är så duktig. Ialla fall, igår onsdag kväll, kunde jag inte vänta längre på att kortisonet skulle verka, hade skit ont i höften, kunde knappt böja mig ner och ta på jodpursen.  Gick ut i boden och hämtade en dunk HästCraft, halsade i mig utspädd vätska.  Gick ut och gick med Dina och Tvåan.  En mysig promenad i månskenet. I dag fredag känns höften bättre; sammanfattning; Kortison funkade inte så bra på mig, HästCraft funkar bra på mig.  Dina blir tjockare och tjockare, är det någon i magen?1  Hon gillar inte när man tar i magen just vid virveln, tyckte att det var jobbigt att få skor på sig, lyfta på fötterna så länge kanske..

Skodde Gittes fina islänning Neisti, då frågade hon om vi var intresserade av att löshoppa nere på Östertorp på tisdagen.  Det vore kul sade jag.När tisdagen kom mötte Gitte upp oss , vi tog med Naala med Mickan på ryggen, Norton, utan någon på ryggen och gick i väg i mörkret, mot ridhuset. Väl framme byggde vi en bana, fixade avspärrningar. Det var 2 islänningar, 1 fullblod, 1 varmblod, 1 russ, en fin blandning  J. Islänningarna hoppade rätt fint, Sveipur tyckte mer om maten än om hindrena..  Naala hoppade hindren på ett imponerande sätt, med spetsade öron flög hon över hindrena så tom Mickan blev imponerad och mäkta stolt. ”Vilken vinnare, mamma!”  Carina försökte springa med Naala , hon var mycket angelägen om att få hoppa igen !  Norton testade en gång, han tycket det var rätt pyssligt men försökte i alla fall, svårt att få med alla benen över. Han blir nog ingen stjärna i hoppning..  Men han blir en bra westen häst i stället.Löshoppning var ialla fall mycket roligt!!